What’s up with that?!

När jag skulle gå av tåget precis så var det en kille framför mig, med en jättestor, fin rottweiler. Nej, jag ska inte skriva något om olika hundrasers vara eller icke vara. Nej, jag ska inte skriva något om olika hundägares vara eller icke vara.. eller jo, kanske på ett sätt.

För när han kliver av, vänder sig denna enormt ståtliga hund om och blir nyfiken på en annan kille..

Hundföraren: Gunnar! Lägg av nu.

vänta nu.. Gunnar?! Gunnar?!

Jag har aldrig förstått mig på det här med människonamn på djur. När man faktiskt KAN låta fantasin styra lite. Nej, då väljer man ett människonamn. Dennis, Selma, Ronja, Oscar och.. Gunnar.

Är det så att man väljer sådana namn för att man har brist på barn? Det är enda anledningen jag kan se faktiskt. Man kan ju säga att ens husdjur är som ens barn. Men att faktiskt gå så långt att TRO det redan från början och ge dem människonamn.. det övergår mitt förstånd.

Fast å andra sidan så verkar det ju gå trend i att ge sina barn så udda namn att de skulle passa som djurnamn. Star, Nemo, Xino, Zino, Free, Alldin, Lex, Plex (!), Hunter, Älva, Tingeling osv osv..

Är det det som gäller? Uddast namn vinner?!

Nä. Nu ska jag ta och sätta mig framför tv:n en stund och försöka smälta detta..

Vad anser du?!

nananana.. boktipset!

Ni kan ju gissa minen på J när han klev in i sovrummet och jag låg nerbäddad med den här boken i högsta hugg!

Men den är inte så dramatisk som titeln låter. Den är faktiskt väldigt intressant. Så här står det på Bokus.se

”När kärleken drabbar oss förändras världen. Tillsammans med den älskade känner vi oss som hela människor, vi upplever att alla våra behov är tillfredsställda. Men när förälskelsen tonar bort och verkligheten tränger sig på, utvecklas förhållandet inte sällan till en maktkamp mellan parterna, gräl, intriger, tjuvknep, mera bråk.

Varför blir det på det sättet?

Alla bär vi med oss en bild av den perfekta partern, en partner som ska läka de sår vi fick i barndomen och som förstår våra behov och kan tillfredsställa dem. När partnern inte motsvarar våra förväntingar reagerar vi som barn, och det leder till konflikter och ibland till en brytning.

Men det finns alternativ till skilsmässa, säger Harville Hendrix. Det går att omvandla maktkampen till ett samarbete, där parterna bemödar sig om att kommunicera, att visa sig för varandra som de är, att verkligen förstå varandras behov. Då kan barndomssåren läka, och vägen ligger öppen för två individer att växa och utvecklas i ett moget kärleksförhållande.

Harville Hendrix har 20 års erfarenhet som psykoterapeut. Han är verksam i USA och har specialiserat sig på parterapi. Otaliga människor , både lekmän och professionella, har kommit i kontakt med hans teorier genom kurser, seminarier och rådgivning.”

Nä, nu räcker det!

Det gör det verkligen!

Det snöade när jag gick till tåget imorse, det har snöat hela dagen, och det snöar än!

Nu får det banne mig vara nog! Hör du det?! *hytter med näven åt väderguden*

Och nu blire reklam!

hittade den här i hyllan på affären ikväll. Den nästan hoppade på mig och sa ”ät mig! Ät mig!” och vem är jag och säga emot?

Kan rekommendera den, men tyvärr kändes den inte så lyxig att äta som jag hade förväntat mig.

Veckans bloggtema: tv-serier!

Jag vet inte om jag kan kalla det ett svagt ögonblick i mitt liv, men jag har i alla fall gått med i en liten grupp där vi bestämmer olika ”teman” att blogga om, varje vecka. Nu är alltså veckans tema Tv-serier.

Shit vad kul! Tänkte jag först.. tills jag insåg att jag följer ju inte ens någon tv-serie. Det skulle vara Hotell Kantarell på bolibompa då i så fall. (Note to myself: jag måste komma ut bland vuxna människor oftare!)

Marimba, Lucia och Åke
– mina bästa vänner nu förtiden.

Tycker mig ha försökt med alla ”must sees” serier. ”Desperate housewifes” – nope inget för mig. ”Weeds” som ska vara så bra! – nä. Men ”Greys anatomy” då! ”Vänner”?! Wtf ÄR du kvinna överhuvudtaget eller döljer du något för oss?! -Nä.

Saken är den att jag har inte ro att följa en serie helhjärtat. Inte tid heller för den delen.

Men nu ska alltså detta inlägg handla om en tv-serie. Och en serie som jag verkligen, verkligen gillar, har inte ens kommit till Sverige än. Så därför ses den de kvällar vi är barnlediga och ibland flera avsnitt i rad. Me like!

The Vampire diaries.

Ja, som ni kanske hör, så handlar det om vampyrer. Jag har en förkärlek till vampyrer men trots det så var jag lite skeptisk mot serien när den laddades i dvd:n här hemma för första gången. Hade precis försökt ge True Blood en chans och det gick bara inte! Vilket skit! Så: ÅHH! så dåligt, åhh! så tråkigt att det ska gå en trend i vampyrserier och filmer.. Själv fastnade jag för vampyrer när jag såg ”en vampyrs bekännelse” för att sen fastna helt när jag såg ”Bram Stokers Dracula”. Så farlig! Så.. sensuell.

Och jag ska vara ärlig. Efter första avsnittet av The vampire diaries tyckte jag bara att det var en total rip off av Twilight. Serien baseras på en bokserie skriven av LJ Smith. Snygg kille med rufsigt hår och skinnjacka, som visar sig vara en vampyr som inte äter människoblod, blir kär i en snygg tjej han inte kan tolka, och han måste verkligen kämpa för att hålla sina vampyrkänslor i schack. Var det någon som sa ”kliché”?!

MEN! Denna Stephan, som han heter.. (ja jag vet. man smälter lite) har en bror. (han till vänster) Också han vampyr. och också han kär i samma tjej. I denna Elena. Och det var nu det blev intressant. För brodern, Damon, är allt annat än en vänlig vampyr. Han är dryg, han utnyttjar tjejer (för deras blod), han dödar folk för att äta utan att bry sig..

Dessutom är inte Elena en tjej man bråkar med. Och det viktigaste av allt. De glittrar inte!

Ah the drama! Jag måste nog erkänna att om vi hade kört med wildcards i detta förhållande, hade Damon varit mitt val. Sorry J, men jag har absolut en crush för Damon. Bara namnet gör ju att man fattar att han är big trouble.

Serien började gå 10 September 2009. Jag längtar tills den kommer hit. Då lär jag absolut sitta bänkad igen!

Och appropå det är det nu dags att ladda med cola och se första avsnittet av säsong 2. *dreggel*

—

Fler som skrivit om detta ämne, denna vecka är:
Mitt liv upp och ner
Sossessa
Hoppetossa
AtroCious
Yoanna

En Måndag.. inte som andra måndagar

nej, idag har faktiskt varit en riktigt bra måndag.

Först och främst fick jag vakna i ”rätt” säng. Dvs bredvid den man jag älskar, samt av en hejdå-puss på pannan. iväg till station, tåget är i tid och: hoppsan hejsan, ser man på! SJ bjöd t om på kaffe idag uppe på perrongen! Trevligt, trevligt.

Sen flöt dagen på i lagom takt jag hade press på mig, men inte så jag hamnade i ”stress-mode” utan jag fick saker och ting gjorda. Dessutom behagade Arla komma lite tidigare så jag hann med ett tidigare tåg hem = slapp sitta av 1½ timme dötid på jobbet mellan att ha slutat och vänta på nästa tåg! Yeey!

Sen hade jag ett mindre missöde med att traska in i en provhytt för att prova byxor. Det var inte så smart kan jag säga. Vinterblek hy och vinterslitet hår. Lägg därtill på ”osminkad” och ”äter pencillin mot halsfluss” så kan ni ju gissa hur attraktiv jag kände mig efter det. slutade med att jag gick och sa ”jävla” hela vägen hem = ännu mindre attraktiv… Nä, byxorna passade inte. Men det har vi glömt nu säger vi. Sudda, sudda!

Nåväl! Nu sitter jag och läser runt på lite bloggar, efter att vi har varit och ätit på en indisk restaurang här i stan och väntar på min karl som duschar. Sen blir det filmtajm..

Med en nyduschad karl?! YEAH RIGHT!! ;P

Det saknas något.. var är barnet?!!?

Lämnade över tösen till sin far idag. När jag sen gick hem hade jag en molande känsla att jag glömt något.. men vad? ”Jag har ställt ifrån mig något.. fan också!” var det enda jag tänkte.

Tills jag kom på att det var vagnen och Al jag saknade.

Snacka om att man vuxit ihop då. På tiden att jag får lite egentid tror jag..

Karlar!

Följande ord delades just i min hall.

Jag hittar en ring som jag fått av Alicias faster, tyvärr kan jag inte ha den för den är för liten. Eller jag är för stor. Något av det. Visar att det inte fattas så mycket.

”Har du så grova fingrar?!”

Eh. Va? Säger man så till en kvinna? Ja tydligen.

”nu när du går ska jag messa det här till alla mina vänner så de vet hur du är!” retades jag. Fast ja, lite sanning låg det i det.
”skriv det på bloggen istället”

okej då. Nu har jag gjort det. Nu ska jag och mina grova fingrar ta och sminka mig för att gå hem till väninnan och äta semla. Det lär ju bli den sista semlan ever för mig.. och jag som hade sett fram emot att äta den. Nu ser jag bara mina grova fingrar bli ännu grövre..

Jag kanske skulle sätta mig på honom nästa gång!

Ytterligare ett bevis på att kraftig övervikt kan leda till för tidig död.

Tragiskt egentligen.. men ganska fnissigt också.

och därmed har jag kommit ut som den politiskt inkorrekta människa jag är!

Hon sa vaddå sa du? x2

Scenario 1.

Alicia sitter och tittar på tv.

Al: Mamma? Dricka whiskey man sjuk!
Jag: eh.. ja..ha..

Scenario 2:

Alicia klättrar upp i mitt knä.

Alicia: Tja!
Jag: Tja!
Alica: snygga bruden!

Underbara barn!

Uppdatering

Scenario 3

Jag har skalat ett äpple åt henne nu på kvällen som hon kan sätta sig och mumsa på.

Alicia: WOW! coolt! Snyggt jobbat!