Ja, jag vet att det är 1:a advent på söndag först. Ja, jag vet också att jag sagt åt alla andra att inte pynta förrän på lördag..
Men efter att ha gått loss inne på Indiska kunde varken jag eller Alli hålla oss.. och så här blev det..
Månadsarkiv: november 2011
I kinda… Lol’d.
– Det var bara för pälsdjur ni skulle testa va? Sjuksköterskan såg frågande på mig.
– Ja.. eller släng på det andra med så får vi veta när vi ändå är här. Svarade jag.
Så sagt och gjort. Nu är det ju så här, att när man gör pricktest, så lägger de först på prickar av ämnena på armen, sen ”sticker de hål” i huden och jag kan säga så mycket som att när jag såg Allis min och uttryck när hon gjorde detta gjorde det ont i mig! Varför sa jag att de skulle testa allt?! 12 prickar gjorde de, men det var på de 2 sista sticken som tårarna kom på lillhjärtat.
Min fina duktiga tjej!
När sköterskan var klar torkades det tårar och kramades, och Alli fick välja ur väskan med leksaker, och hon valde, såklart, en tatuering. (vem blir förvånad? Inte jag)
15 minuter senare, var det enda hon reagerat på: pollen! Inget på pälsdjur överhuvudtaget. Mycket märkligt.. men genast såg jag en liten kattunge rejjsa på det hala golvet där hemma.
När drömmar spricker.
Yep!
(Går)Dagens sms..
Jag är så imponerad av dig! Läser din blogg och jag är
så glad att jag får kalla dig min vän!
Du är stark och står för dina svagheter! Det är bara
en riktig människa som kan gör det!
Behöver jag säga att jag blev både förvånad, glad och varm ända in i hjärtat av dessa fina ord.
Tack fina, underbara Pline! Jag är glad att få kalla mig Din vän också!
Tro det eller ej, men ibland äter hon faktiskt mat också!
Middag med jobbet ikväll. Mycket skratt och otroligt god mat! Men nu blir det nog nudlar fram till lön. Tur man bara äter varannan vecka ändå..
Nästa gång..
Två ord.
Det räcker för mig.
”Nästa gång”!
Kvällen kunde inte slutat bättre.
Som sagt.
En varningsskylt skulle sitta bra.
Idag har faktiskt varit en riktigt bra dag. Och jag hoppas den blir bättre. Håller tummarna att den blir bättre!
Farsdag middag hos pappa och mamma, (och en mamma som berättade en dröm om mig som ger mig hopp om framtiden) lämnat av Alli hos sin far (ok, det är väl typ det enda negativa idag) och om en stund blir det julmust och The Borgias för att avrunda kvällen..
Jag ser ljuset i tunneln.
(men det kan visserligen lika gärna vara ett tåg.)
Jag borde ha en Varnings-skylt!
Alltså. Jag lider ju av PMS. Ganska.. svår pms ibland. Det är då jag blir så här nedstämd som jag varit de senaste dagarna.. Jag ser tillbaka på mina inlägg på olika ställen och ser ju mönstret.
Jag borde ju ha någon sorts censur när det är dags. Blogger borde vägra låta mig komma in, spotify borde låsa mina playlists med Melissa Horn och Winnerbäck, Twitter borde låsa kontot.
För när det är över, då kan jag se tillbaka och känna ”varför kände jag så här? Så är det ju inte?” Jag ÄR ju egentligen en glad och sprallig tjej. Fräck. Glimten i ögat. Ett leende på läpparna för det mesta.
Eller är jag?
Värst blir det ju när jag är trött och har ätit dåligt. Det vet jag ju. Ändå stannar jag uppe till 1 på natten, går upp kl 6 (nåja. klockan 6:30 ialla fall) och gör.. ja .. ingenting. Förutom ältar. Och ältar.. och ältar lite till. Och när tröttheten slår till så kickar sockersuget in. Och den onda spiralen är startad.
Nåja. Det var bara en liten förklaring. För vem, detvet jag egentligen inte. För Er som läser? För alla mina vänner som får stå ut?
För mig?
The Ark – Stay with me
All this time I’ve been afraid
That you would see through me
That beneath the tricks and traits
There would be nothing to love
Äeh.. Vi stryker det där sista?
Ja. Säg att jag var lite ledsen när jag skrev det där sista. Säg att jag bara behövde få ur mig lite som ligger och gnager. Låt oss säga att humöret går lite upp och ner just nu. Låt oss säga att jag inte har en jävla aning om vad jag håller på med just nu.
Ja. Så säger vi.
En känslostorm. 