Månadsarkiv: april 2013

Jag har varit stark för länge nu.

Var hos doktorn igår och blev sjukskriven 2 veckor pga vad han bedömde det som ”svår depression” enligt MADRS skattningsinstrument.

MADRS står för Montgomery Åsberg Depression Rating Scale, och består av 9 frågor där man kan få mellan 0 till 6 poäng (så teoretiskt kan man ha mellan 0-54 poäng totalt. Ju högre poäng desto mer deprimerad). Instrumentet är mycket väl studerat och används i många vetenskapliga utvärderingar av depression världen över. Formuläret innehåller en rad påståenden om hur man kan må i olika avseenden. Påståendena uttrycker olika grader av obehag, från frånvaro av obehag till maximalt uttalat obehag.

Som ni kanske kan förstå så fick jag högt resultat. Dessutom beslutade vi att jag ska prova en annan anti-depressiv medicin och han skrev även ut en remiss till psykologen…

Håll tummarna för mig.

Everything’s so blurry..

Förra veckan var en tuff vecka. Sjuk dotter, magsjuk hund. Trött, trött, trött. Sen sa det bara *pang* och jag grät och grät. Orkar inget, vill inget. Sjukskrev mig från jobbet 2 dagar och sov mig igenom dagarna. Bara tanken på att göra något, gå ut med hunden, planera middagen, ta ansvar, gör mig sjukt trött!

Jag har känt att det varit på gång ett tag, jag har tappat fler ord än vanligt. Ersatt dem med andra helt random ord. Jag har tappat minnet: Var har jag lagt telefonen? -På toaletten. Låste jag dörren? Var FAN är min bankdosa? -i skafferiet (såklart, var annars?!) Vad skulle jag göra nu igen? Migrän från helvetet har jag också haft. Fick 6 tabletter utskrivna av Doktorn häromveckan, (minns inte ens när jag var där) och har redan använt upp 4. Går omkring med en stor känsla av ”whatever”. Inget rör mig. Betala räkningar? Jaja. Whatever. Deklarera? Whatever. Sminka mig? Whatever, vem bryr sig ändå? Sex? Ok. Men jag orkar inte ta initativet själv.

Höga ljud gör att det kryper i huden på mig, jag är irriterad.. och så, så ledsen.

Något är fel. Men vad? Det tog mig 30 minuter att ens ringa och boka en tid hos VC och när vi lagt på satt jag med hjärtklappning och ångest.

Googlar ”utmattningsdepression”. Bingo. Plockar nästan samtliga symtom. Grattis? 15:15 har jag tid på VC. Vi får se vad de säger.

Whatever.

Kärlek.

Köper penséer och saknar mormor.

Det är så länge sen hon gick bort, men jag minns henne så starkt ändå och så länge hon lever i mitt minne är hon aldrig helt borta.

”Tänk ej med sorg på att jag är död, tänk med glädje på att jag levat”

Det var versen vi ”fick” av henne på hennes begravning. Och jag försöker verkligen leva efter det, även om sorgen efter henne aldrig kommer försvinna. Sorgen över att hon aldrig kommer få träffa Alicia. Att hon aldrig kommer få se mig skrida längs altargången mot min blivande man. Att hon inte får se hur jag bor. Hur jag klarar mig. Men ändå vet jag att hon ser allt detta. Hon ”besöker” mina drömmar ibland, när jag är orolig, håller min hand i sin och vi hade kanske ett särskilt band, som mamma säger. På så sätt vet jag att hon alltid kommer finnas där för mig.

Min mormor med de mjuka händerna. Min mormor som alltid bakade och alltid drack en kopp te och åt en rostad smörgås på kvällen..

Min mormor som rökte inomhus och ändå luktade så gott. Min mormor som så ofta skrattade och älskade att påta med sina blommor på balkongen.

 

Och nu får hon stå i solen, på min balkong. I form av en ampel med penséer.

 

Och i huvudet ekar orden ”Livet är det som händer, när du är upptagen med annat”

Veckan som gått har varit full av kalas. Jag (vi) har nämligen fått en 6-åring i huset! Min lilla, stora tjej. När hände det här?

177

Och SÅKLART måste man ju få en Monster High tårta på sin födelsedag, när ALLT kretsar kring Monster High. Kom jag på, sådär 1 vecka innan födelsedag. (jag vet, jag är alltid ute i sista stund!) Köpte vitt marsipanlock, letade svart karamellfärg och och hittade glittrig rosa glasyr. Jag drömde t om mardrömmar om den förbenade tårtan. Och hennes lycka var total när hon såg den.

178

♥

Jag önskar dig inte 
guld mitt barn 
ej heller pengar 
och makt. 
Jag önskar dig 
modet att vara 
dig själv. 
Och stå för det 
du sagt. 
Jag önskar dig inte 
en stenfri väg. 
Men kraften att 
vägen gå. 
Jag önskar dig 
kärlek i rikliga mått. 
Och vänner att lita på.

♥

Nyfiken i en strut?

Första veckan Ikaros var hos oss satte han sig tvärt upp och skällde mot dörren. Vi fattade ingenting, det var ju inget där att skälla på heller?

Någon dag senare när gick ut genom ytterdörren, slog granntantens dörr igen fort som ögat, och jag sa till Sebbe att jag gav mig tusan på att tanten tjuvlyssnar vid vår dörr och att det var därför Ikaros skällt. Neej, det kunde inte Sebbe tro på. Men dagen efter hönde samma sak igen. Skall från Ikaros och direkt efter hade tantens dörr smällts igen.

Nu har det dock varit ganska lugnt. Men ikväll när jag och Ikaros gick ut för kvällspromenaden (runt huset) så stängde hon sin dörr fort som sjutton när jag öppnade vår dörr. Så jag kunde inte låta bli att le och vinka mot titthålet.

Nu får vi se om det fortsätter.