Andas.

Så, vi köpte oss en engångsgrill, lite korv och några festis och begav oss ut till Sundbyholm med svärföräldrarna igår kväll. Och för första gången på flera veckor kände jag harmoni. Att se hur solen speglade sig i vattnet när den sakta gick ner för kvällen. Som att allt i mig blev stilla. Och när mina fingrar fick känna på den skrovliga ytan av Sigurdsristningen, medan det enda som hördes var fåglarna som kvittrade.. det var ett magiskt ögonblick.

 

Andas.

Det kommer en tid då ljuset återvänder.

Andas. 

 

It takes one to know one.

Det måste vara oerhört svårt att leva med någon som lider av depression. Dvs mig. Jag är inte lätt. Det ska Gudarna veta! Och nu är det ju värre än någonsin.

Att vara partner  när den andra faller, att ta emot, gång på gång. Torka tårar. Vara stark. Att förstå.

Att förstå måste vara det svåraste.

Att förstå det bottenlösa djupet. Håglösheten. Svartheten. Det går inte. Det går inte att förstå om man inte varit där själv. It takes one to know one.  Men jag vet att du kämpar älskling. Vi kämpar.  Det är du och jag.

Jag älskar dig.

Who’s gonna hold you down,

When you shake?

Who’s gonna come around,

When you break?