Det här med att längta.

Idag insåg jag att jag hanterar det här att längta, mycket bättre när längtan har ”ett slut”. Så kanske Ni också är? Jag menar, nu t ex när Kärleken är borta och bevakar USM steg 5, och Alli är hemma hos sin pappa, känns ändå kvällen helt ok. Jag sitter här med ett glas cola och lite godis, framför datorn. Och det känns helt ok. För jag vet att den här längtan har ett slut. 

Jag påstår inte på något sätt att det inte känns alls. För det gör det. Det känns. Att inte ha Alli hemma hos mig gör ont. Men att veta att hon kommer hem imorgon och att veta att Kärleken kommer hem till mig ikväll och sover, efter en lång dag ifrån varandra, gör att jag känner mig smått pirrig av förväntan istället, att jag inte gräver ner mig i sorgliga playlists och gråter mig till sömns, för att jag känner mig ensammast i hela världen. 

För det är jag inte. Jag är inte längre ensam. 

Och det är så satans skönt att känna så.

 

♥

Natten som var och morgonen som är..

Inatt drömde jag så märkligt. Drömde nämligen om Allis farmor. Hur någon som hette Andreas (?) ringde och berättade att ”nu hade hon somnat in”.

-Vad skönt för henne. Tänkte jag. För att sen bli tvungen att berätta detta för A’s pappa. Och som han grät. Vid köksbordet hos mina föräldrar, där vi var, satt två av mina vänner och skrattade. Jag skällde ut dem högt. Och hela tiden hade jag känslan av ”men, hon är ju redan död?” Det är nämligen så att A’s farmor inte funnits med oss sen 2-3 år tillbaka och när jag vaknade hade jag en tung känsla i bröstet. Som jag hade önskat att det kunde ha varit på det här sättet. Ja, såklart, allra helst att hon varit med oss, men att hon kunde ha fått gå vidare lugnt och stilla.

*ruskar på mig*

Med den tunga känslan i bröstet så tog jag upp telefonen och möttes av ett sms från älsklingen, skrivet kl 4 imorse, där han beskrev hur lycklig jag gör honom. Läste det om och om igen. Hur lycklig JAG gör honom? Han gör MIG så otroligt lycklig. Att ens gå upp på mornarna har fått en mening igen. Och ja, det låter kanske hårt och egoistiskt att skriva så när jag har barn och så, men med honom och A vid min sida är jag hel igen.

Jag har gått på smäll på smäll känslomässigt. Det tog längre tid än vanligt för mig att resa mig denna sista gång. Borsta av dammet från axlarna spotta ut blodet ur käften och skrika ”VAR DET ALLT?!” 

Låg en stund och begrundade drömmen och sms:et, känslorna krockade lite, men så gick jag upp och bakade scones. Nu har jag precis avnjutit en lyxfrukost framför Nyhetsmorgon och planerat för hur jag ska renovera A’s rum till hennes födelsedag.

Det här kommer bli en bra fredag. Jag känner det i hela mig.

Ta hand om varandra. Välj era strider. Man vet aldrig om man hinner säga förlåt och bli sams.

Hej måndag!

Ledig måndag, och jag och Sebbe halvligger i soffan och vaknar till.
Han med ett rör pringles och Jönssonligan på datorn. Jag med en kopp kaffe, Greys anatomy och.. Choklad. Jag VET! Borde äta frukost, men ibland får man faktiskt göra som man vill när man är vuxen. Alli är hos sin pappa sen igår nämligen.

Ikväll blir det hockey med några vänner. Får se om jag överlever. (ska ej spela, ska titta på. But still!)

Godmorgon!

Vänder inte bara blad..

jag tänkte börja skriva en helt ny bok (i detta fall, blogg) istället. Precis som en god vän gav mig rådet att göra. 2012 ska bli mitt år. Hade jag tänkt.

♥