Så, vi köpte oss en engångsgrill, lite korv och några festis och begav oss ut till Sundbyholm med svärföräldrarna igår kväll. Och för första gången på flera veckor kände jag harmoni. Att se hur solen speglade sig i vattnet när den sakta gick ner för kvällen. Som att allt i mig blev stilla. Och när mina fingrar fick känna på den skrovliga ytan av Sigurdsristningen, medan det enda som hördes var fåglarna som kvittrade.. det var ett magiskt ögonblick.
Andas.
Det kommer en tid då ljuset återvänder.
Andas.
En känslostorm. 