Är du redo att bli förälder?

Test 1:
Kvinnor: För att förbereda dig för moderskapet – ta på dig en morgonrock och knyt fast en säck bönor på magen. Låt den sitta kvar i nio månader. Efter nio månader tar du ut tio procent av bönorna.

Män: För att förbereda dig för faderskapet – gå till apoteket, töm innehållet i din plånbok på disken och uppmana personen i kassan att ta för sig. Fortsätt sedan till stormarknaden och ordna så att din lön kan betalas ut direkt till dess huvudkontor.

Test 2:
Ta reda på hur nätterna kommer att bli. Mellan fem och tio på kvällen går du runt i vardagsrummet med en blöt påse som väger mellan fyra och sex kilo. Klockan tio lägger du ner påsen, ställer klockan och går runt i vardagsrummet med påsen till klockan ett. Ställ klockan på tre. Eftersom du inte kan somna om går du upp klockan två och tar något att dricka. Gå och lägg dig 02.45. Gå upp när väckarklockan ringer klockan tre. Gå omkring och sjung i mörkret fram till klockan fyra på morgonen. Ställ klockan på 05.00. Gå upp. Laga frukost. Håll på med detta i fem år. Och se glad ut.

Test 3:
Gröp ur en melon och gör ett litet hål i sidan på den, ungefär en golfbolls storlek. Häng sedan melonen i ett snöre, fäst i taket och låt den svänga från sida till sida. Ta en sked uppblötta frukostflingor och försök sedan mata den svängande melonen samtidigt som du låtsas vara ett flygplan. Fortsätt tills hälften av flingorna är slut. Tippa ner resten i knät. Nu är du redo att mata en ettåring. Som förberedelse för lite större barn smetar du kaviar i soffan och sylt på gardinerna. Göm en fiskpinne bakom stereon och låt den ligga där ett par månader.

Test 4:
Att klä på småbarn är inte så lätt som det kan verka. Börja med att köpa en bläckfisk och en nätkasse. Försök lägga ner bläckfisken i nätkassen så att inga av armarna sticker ut. Tillåten tid för detta: hela morgonen.

Test 5:
Glöm sportbilen och köp en Volvo. Och tro inte att du kan ställa den fläckfri och glänsande på garageuppfarten. Familjebilar ser helt enkelt inte ut så. Köp en chokladglass och lägg den i handskfacket. Låt den ligga. Tryck in smågodis i bandspelaren. Smula sönder ett storpack chokladkex i baksätet. Dra en kratta längs bilens båda sidor. Så där. Perfekt!

Test 6:
Träna på att gå ut. Vänta utanför toaletten i en halvtimme. Gå ut genom ytterdörren. Gå in igen. Gå ut. Gå in igen. Gå ut och ta några steg på trädgårdsgången. Gå tillbaka. Gå nerför gången igen. Gå mycket, mycket långsamt på gatan i fem minuter. Stanna och inspektera noga varje cigarettfimp, tuggummi, smutsigt papper och död insekt längs vägen. Gå samma väg tillbaka. Skrik att du inte tänker vänta längre tills grannarna kommer ut och stirrar på dig. Nu är du redo att gå ut med ett litet barn.

Test 7:
Åk till stormarknaden med något som äger största möjliga likhet med ett förskolebarn – varför inte en fullvuxen get? Om du tänker skaffa fler än ett barn tar du med dig flera getter. Ordna din veckoinköp utan att förlora getterna ur sikte. Betala för allt som getterna äter eller förstör.

Test 8:
Lär dig namnen på alla figurerna i Teletubbies eller Power Rangers. När du upptäcker att du står i duschen och nynnar på signatur- melodin till Björnes magasin har du kvalificerat dig för att bli förälder.

Test 9:
Ett mycket gott råd är att upprepa allting du säger minst fem gånger.

Test 10:
Innan du slutligen bestämmer dig för att skaffa barn ska du söka upp ett par som redan är föräldrar och kritisera deras uppfostrings- metoder och brist på tålamod, och för att de låter sina barn löpa amok. Ge dem goda råd om hur barnens sovvanor, potträning, bordsskick och beteende i stort kan förbättras. Passa på att riktigt njuta – för sista gången i ditt liv sitter du inne med alla svaren

källa: okänd

Att sjunga inför publik.

Sitter vid datorn och försöker bli pepp på att ta mig iväg till jobbet. Har spotify på, som vanligt. Sjunger med. Ikaros ligger på golvet nedanför. Han tittar på mig länge. Jag slutar sjunga. Han skäller. Jag fortsätter sjunga. Han tystnar och tittar på mig igen.

Fina hund.

 

Livet på en pinne.

Sovmorgon, frunch på balkongen, en promenad och glass i solen. Kramar och stulna kyssar mot en solvarm vägg. Fika med svärföräldrarna och middag ute på balkongen. Färskpotatis med dill, gräddfil och skinka. Kall cola i glasen.

Igår var helt enkelt en helt  fantastisk ledig söndag med kärleken. Precis vad jag behövde.

 

047 054 057

Vaken tidigt.

I alla fall för att vara lördag. En ledig lördag. En ledig från jobb OCH barn lördag. Känns konstigt..

Nåja. Var nyss ute med Ikaros en sväng och tänkte ”nybakat bröd! Det vore ju väldigt gott med nybakat bröd!” Jag gick in med hunden, och skulle hämta pengar, men hittar dem inte, så nu har jag krupit ner i sängen igen.

För det är faktiskt så en ledig dag ska tas. Brödet finns nog kvar.

Jag vaknade imorse och så var den dagen förstörd. Typ.

Ni vet när man vaknar på morgonen och den första känslan som slår en är ”vilken jävla skitdag”. En sån morgon hade jag idag.

Inte nog med att det regnade. Det regnade dessutom skitmycket. Och så var där tanken på att sambon skulle åka till Gislaved, för att fota speedway (Idag. Igen) som fick mina ögon att fyllas av tårar. Speedway. IDAG IGEN! Och Gislaved?! VET ni hur långt det är till Gislaved? Jo mina vänner, det ska jag tala om för er: det är ca 347 km till Gislaved. Eller 34,7 mil om ni föredrar det. ca 4,5 h bilfärd. Dit. Och sen hem igen. Vilket innebär att jag inte lär se honom förrän han kryper ner i sin del av sängen säkert runt 2-3 inatt.

(Det var så illa att jag t om önskade att det skulle bli rain off, dvs att tävlingen ställs in pga att det regnar för mycket.)

Jag uppskattar tid för mig själv, det är inte det. Jag kan må riktigt, riktigt bra av att vara helt ensam en kväll, möjligtvis två. Det är bara det att när det blir för mycket av det goda, då är det ju liksom inte gott längre. (Som när man äter 3 paket twix på en kväll.. *gömmer pappren* )

Nåja.

Det blev inte rain off. Han jobbar och drar in pengar, jag äter twix och kollar på Ernst på fyran och lyssnar på spotify. Det kunde varit värre. Jag kunde ha fått gå och lägga mig ensam och sen fått sovit ensam hela natten. Och nästa natt, och natten efter det. Men jag vet att jag i alla fall har någon som kommer hem. Som kanske t om lägger sig som ”stora skeden” när han kryper ner bredvid mig efter en lång arbetsdag. Och det är den känslan jag försöker fånga.

Mjo.. och så tar jag egobilder när jag har tråkigt. So sue me.

 

 

Puss! ♥

 

Andas.

Så, vi köpte oss en engångsgrill, lite korv och några festis och begav oss ut till Sundbyholm med svärföräldrarna igår kväll. Och för första gången på flera veckor kände jag harmoni. Att se hur solen speglade sig i vattnet när den sakta gick ner för kvällen. Som att allt i mig blev stilla. Och när mina fingrar fick känna på den skrovliga ytan av Sigurdsristningen, medan det enda som hördes var fåglarna som kvittrade.. det var ett magiskt ögonblick.

 

Andas.

Det kommer en tid då ljuset återvänder.

Andas. 

 

It takes one to know one.

Det måste vara oerhört svårt att leva med någon som lider av depression. Dvs mig. Jag är inte lätt. Det ska Gudarna veta! Och nu är det ju värre än någonsin.

Att vara partner  när den andra faller, att ta emot, gång på gång. Torka tårar. Vara stark. Att förstå.

Att förstå måste vara det svåraste.

Att förstå det bottenlösa djupet. Håglösheten. Svartheten. Det går inte. Det går inte att förstå om man inte varit där själv. It takes one to know one.  Men jag vet att du kämpar älskling. Vi kämpar.  Det är du och jag.

Jag älskar dig.

Who’s gonna hold you down,

When you shake?

Who’s gonna come around,

When you break?

Jag har varit stark för länge nu.

Var hos doktorn igår och blev sjukskriven 2 veckor pga vad han bedömde det som ”svår depression” enligt MADRS skattningsinstrument.

MADRS står för Montgomery Åsberg Depression Rating Scale, och består av 9 frågor där man kan få mellan 0 till 6 poäng (så teoretiskt kan man ha mellan 0-54 poäng totalt. Ju högre poäng desto mer deprimerad). Instrumentet är mycket väl studerat och används i många vetenskapliga utvärderingar av depression världen över. Formuläret innehåller en rad påståenden om hur man kan må i olika avseenden. Påståendena uttrycker olika grader av obehag, från frånvaro av obehag till maximalt uttalat obehag.

Som ni kanske kan förstå så fick jag högt resultat. Dessutom beslutade vi att jag ska prova en annan anti-depressiv medicin och han skrev även ut en remiss till psykologen…

Håll tummarna för mig.

Everything’s so blurry..

Förra veckan var en tuff vecka. Sjuk dotter, magsjuk hund. Trött, trött, trött. Sen sa det bara *pang* och jag grät och grät. Orkar inget, vill inget. Sjukskrev mig från jobbet 2 dagar och sov mig igenom dagarna. Bara tanken på att göra något, gå ut med hunden, planera middagen, ta ansvar, gör mig sjukt trött!

Jag har känt att det varit på gång ett tag, jag har tappat fler ord än vanligt. Ersatt dem med andra helt random ord. Jag har tappat minnet: Var har jag lagt telefonen? -På toaletten. Låste jag dörren? Var FAN är min bankdosa? -i skafferiet (såklart, var annars?!) Vad skulle jag göra nu igen? Migrän från helvetet har jag också haft. Fick 6 tabletter utskrivna av Doktorn häromveckan, (minns inte ens när jag var där) och har redan använt upp 4. Går omkring med en stor känsla av ”whatever”. Inget rör mig. Betala räkningar? Jaja. Whatever. Deklarera? Whatever. Sminka mig? Whatever, vem bryr sig ändå? Sex? Ok. Men jag orkar inte ta initativet själv.

Höga ljud gör att det kryper i huden på mig, jag är irriterad.. och så, så ledsen.

Något är fel. Men vad? Det tog mig 30 minuter att ens ringa och boka en tid hos VC och när vi lagt på satt jag med hjärtklappning och ångest.

Googlar ”utmattningsdepression”. Bingo. Plockar nästan samtliga symtom. Grattis? 15:15 har jag tid på VC. Vi får se vad de säger.

Whatever.

Kärlek.

Köper penséer och saknar mormor.

Det är så länge sen hon gick bort, men jag minns henne så starkt ändå och så länge hon lever i mitt minne är hon aldrig helt borta.

”Tänk ej med sorg på att jag är död, tänk med glädje på att jag levat”

Det var versen vi ”fick” av henne på hennes begravning. Och jag försöker verkligen leva efter det, även om sorgen efter henne aldrig kommer försvinna. Sorgen över att hon aldrig kommer få träffa Alicia. Att hon aldrig kommer få se mig skrida längs altargången mot min blivande man. Att hon inte får se hur jag bor. Hur jag klarar mig. Men ändå vet jag att hon ser allt detta. Hon ”besöker” mina drömmar ibland, när jag är orolig, håller min hand i sin och vi hade kanske ett särskilt band, som mamma säger. På så sätt vet jag att hon alltid kommer finnas där för mig.

Min mormor med de mjuka händerna. Min mormor som alltid bakade och alltid drack en kopp te och åt en rostad smörgås på kvällen..

Min mormor som rökte inomhus och ändå luktade så gott. Min mormor som så ofta skrattade och älskade att påta med sina blommor på balkongen.

 

Och nu får hon stå i solen, på min balkong. I form av en ampel med penséer.